så var det den är gulingen

Hej på er!

Jag lever om än nätt och jämt. Jag har legat som en död på soffan hela dagen, utom kanske ca tjugo minuters promenad med gulingen uppdelat på två gånger.

Björne har varit desto mer up-and-going, han har både mockat ut Uriels halmbädd och byggt hage på nya stället. Jag har en fin sambo helt enkelt.

Jag ska skriva lite om gulingen som faktiskt förstått att matte mått ganska dåligt och därför skött sig riktigt fint - mestadels.

Kvällspromenaden (ca tio minuter runt kvarteret) Oj! vilken lyhörd och snäll liten hund jag hade i snöret. Han skällde en gång på en konstig fotgängare, annars va han lugn. T.o.m. när vi gick förbi alla hundträdgårdar med lösspringande skällande småjyckar så skötte han sig. Han blev lite stissig, lite hetsig men han höll sig i skinnet och utstötte bara ett lite småfrustrerat gnäll när vi var mitt i hetluften, men han fokuserade fint och ja, jag är nöjd. det är ju gulingen vi pratar om!

När vi nästan var inne så sket ju sig allting för Cimbas ärkefiende dök upp, jag vet inte varför han hatar just denna katt med sådan intensitet (kanske är det för att den är precis lika gul och lika fluffig som Cimba själv?)  Men då fick han ju flippen på den och var som en hetsig marulk hela vägen in - rätt förbi två rökande grannar. Jag orkade inte åtgärda förkyld och halvdöd som jag var, men ÅH vad jag skämdes.

Nu lockar sängen.

Ajöss