e. Fadet de S:t Martin
u. Galante
Ras: Camarguehäst
Vår historia:
Min och Quatrens historia börjar i ett blåsigt Kristianstad, eller nej föresten, den börjar tidigare än så. Egentligen började det hela med min förra häst Lancelot (Läs mer om det på Lancelots sida). När jag fattade beslutet att jag och Lancelot skulle gå skilda vägar hade jag en annan häst på g. En häst som jag verkligen trodde var min drömhäst, en svart andalusiervalack som stod i andra änden av Sverige. Jag hade telefonkontakt med ägaren och jobbade på att boka flygbiljetter upp för provridning. När jag ringde henne för att dubbelkolla om datum innan jag bokade slutgiltigt så fick jag reda på att hon sålt honom samma dag. Jag var ledsen och besviken, men jag fortsatte leta efter passande hästar. Av en händelse trillade jag in på en annons med en bild på en lurvig liten camargue, en gråskimmel med stort huvud och lite sömnig blick. Det stod att han var lugn, modig och ev. skulle kunna passa tornerspel. Inte alls vad jag hade tänkt mig, men man ska ju titta på många hästar innan man bestämmer sig - eller hur?
Så, jag ringde på annonsen. Elisabeth (http://www.masboulanger.com/) svarade i andra änden av luren. Jag presenterade mig och sade att jag var intresserad av deras camarguevalack. Så långt allt väl, men när Elisabeth frågade vilken av dem så blev jag lite ställd. Namnet på hästen hade varit utländskt och konstigt, jag hade inte skrivit ned det och kom inte ihåg det. Så mitt svar lät ungefär såhär: eeeh, det började på C eller något sådant? Ceret? Cuerat?
Väldigt bra sätt att ge ett första intryck på!
Jag tror egentligen inte att jag var så jätteintresserad i början, men jag blev så nyfiken på rasen Camarguehäst att jag började kolla upp den på internet och jag blev riktigt fast! Så det var med ett bultande hjärta och spänd förväntan som jag begav mig till Kristianstad den där dagen i Juni 2008.
Jag kommer inte ihåg det första intrycket, jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket alls - bara det att jag var fast. Jag vet att jag bara red honom i skritt och lullade runt lite i paddocken med världens största smilansikte. Det var allt som behövdes, det här var min häst!
Det var där vår resa började.
annonsbilden... Visst är han söt!2008
I Juli kom Quatren hem till mig och vi började försiktigt att lära känna varandra. Han var lite spänd och försiktig i början. Jag hade ingen sadel till honom, men det stoppade inte mig. Jag gav mig ut barbacka i skogen, och barbacka tog vi också vår första galopp ute. Quatren var osäker och skuttade som en gunghäst, men med ridsällskap och härliga skogsturer tog det inte lång tid innan galopp blev det roligaste han visste.
I oktober flyttade vi till ett annat stall. Quatren tog flytten bra och vi fortsatte att rida och träna. I november deltog vi i vår första Hubertusjakt. Kondisen fanns inte riktigt där, men Quatren skötte sig helt fantastiskt bra!
På gården där jag bodde och hade Quatren var det en enda röra, om jag ville ha stallet ordentligt skött fick jag göra det själv. Gjorde jag inte det kunde det hända att hästarna inte fick mat/vatten eller kom ut som de skulle. Jag fick fixa nästan allt. Till fyra hästar + gymnasiet. Det höll på att ta kål på mig. Jag kunde inte bara lämna de andra hästarna i skiten och ta hand om min häst, så jag beslöt mig för att han skulle få stå hos min dåvarande tränare under december-Januari. Mycket också för att jag i Januari skulle vara i Afrika i 2,5 v och det kändes inte alls bra att lämna honom ensam i det stallet. Jag åkte upp till honom så ofta jag kunde under perioden.
Så såg det ut i början2009
När jag kom hem från Gambia kunde jag äntligen ta hem min häst! I Februari kom Susanne in i vårt liv. Susanne blev den ponnymamma jag aldrig haft. Hon blev ett stort stöd för oss, med sin kunskap och sin praktiska handlingskraftighet var det inte lika tugnt och ensamt i stallet, och till min lycka ville hon gärna skjutsa oss till tornerspelsträningar. Äntligen kunde jag börja träna tornerspel! Första tornerspelsträningen var katastrof. Quatren hade legat i lösbajs hela natten, vi blev sena iväg och när vi var framme och jag skulle sitta upp så var jag så nervös att jag glömde spänna sadelgjorden. Jag gled halvvägs runt och gjorde ett fint första intryck. Quatren bockade när jag råkade nudda honom med lansen, han genade över konorna som utgjorde mittlinjen och det var ganska mycket katastrof. Mot slutet hade vi dock rett upp det mesta och äntligen var vi på g. Sedan gick alla tornerspelsträningarna otroligt bra och vi avancerade så snabbt att vi deltog i vår första show efter bara fyra månader.
Jag bytte tränare någon gång under våren och Quatren fick för första gången besök av kiropraktor-Åsa. Åsa gjorde underverk med Quatren och berömde honom för att han var så fin i kroppen och musklerna. Det enda problemet var att han, som jag känt, hade en tjock muskelknuta i nacken. Jag frågade om det kunde ha med min ridning att göra, men enligt Åsa hade han haft den väldigt länge, över ett år. Åsa löste upp knutan och Quatren började kännas jättefin.
I Juni brakade stallet ihop totalt och plötsligt fanns det ingen hage för varken min eller Susannes häst. Jag fick panik - ingen frisk häst ska behöva stå i box 24/7 på sommaren. Carolina som äger den fantastiska Ninon kom till min undsättning. Hon tog erbjöd Quatren bete hos sig i Tollarp. I samma veva flyttade jag från gården, jag hittade en liten lägenhet i byn jag bott i innan, stallplats till Quatren på 4H-gården, och när jag äntligen kunde ta hem min häst så fick jag körtelfeber. Quatren medverkade i en film "Sverige är Fantastiskt" som mig veterligt inte kommit ut än. Så träffade vi Linda också, Linda räddade oss ur träningskrisen. Att träna för Linda var fantastiskt. För varje gång hon varit hos oss så kändes det som om jag fick en nyckel att låsa upp ett problem med. Så fin Quatren blev när vi tränade för henne! Hösten kom och vi deltog i vår andra Hubertusjakt, återigen med bravur. Quatren skötte sig så bra. Sedan kom december och något hände med min häst. Han blev ovillig, knagglig, mager, kissade konstigt och kändes inte som sig själv.
Mot bättre tider...
Lindalektion2010
Januari tillbringades hos Boulanger. Quatren fick lite ledigt och jag passade hästar och hus.
I Februari gjorde vi vårt första klinikbesök, vi tog en massa prover men veterinärerna hittade inget fel. I Mars var vi på vårt andra klinikbesök, inte heller där hittade de något fel. Lite förhöjda blodvärden och kristallisering i kisset - inget annat. Quatren fick ont i ryggen praktiskt taget över en natt. Jag slutade rida och masserade honom med liniment och gjorde sjukgymnastövningar och löshoppning med honom, men han blev inte bättre. Jag hade ute ytterligare en veterinär, men han hittade inget fel, när Quatren reagerade på hans beröring över ryggen tyckte han det var normalt. En hästkommunikatör blev vår räddning, Quatren hade spänningshuvudvärk och behöve kiropraktor akut. Jag panikringde ut Åsa igen, som kom som ett skott. Quatrens bäcken var snett och alla hans muskler kring bakdel och rygg var stela och ömma, dessutom var det något fel på njurarna. Hon rättade till det, men sade att det antaligen behövdes en behandling till. Quatren blev bättre, men inte bra. Åsa fick komma en gång till och sedan var det dags för mig att flytta igen. Sommarjobb+bete i Tollarp. Dessutom hade jag och Björne bestämt oss för att flytta ihop i Ronneby till hösten. Quatren trivdes inte så bra på betet i Tollarp. Det var en fin hage, men den låg långt bort från mig och det fanns inga ridmöjligheter, dessutom var hans enda hagkompis en liten tvååring och det kändes inte snällt att lämna honom ensam under någon längre tid. Det fanns också något där som gjorde att Quatren började klia sönder sitt ansikte och sin man.
Stallplats i Ronneby var redan ordnad, och så fort Björne köpt sin lilla häst Uriel, och vi fick klartecken så flyttade vi upp hästarna dit. Jag hade fortfarande två veckors sommarjobb kvar, men det var skönt att ha den stora flytten avklarad. I Ronneby kunde vi ta upp behandligen av hans bäcken igen. Jag fick kontakt med en väldigt duktig IR-terapeut, Ellinor, som tog vid där Åsa slutat. Efter tre behandlingar var Quatren konstaterat av med problemen. Bäckenet var på rätt plats igen, musklerna kändes fina. Jag örtbehandlade Quatrens njurar under den här tiden och han kissade enorma mängder. Ibland upp till tre rejäla gånger per träningstillfälle. När kuren var över var även det problemet borta. Quatren och Uriel trivdes väldigt bra ihop och hösten i Ronneby var fantastisk. Vi tränade och kom framåt. Vintern kom och ridningen fick upphöra. Snö is och kyla gjorde det omöjligt att träna. Det var nu vi började klickerträna. Jag ville hitta ett nytt sätt att jobba med frihetsdressyren och fann det!
Februari 2010
Oktober 20102011
Det gick knappt att rida första månaden, men nu i februari har det äntligen börjat tina upp. Quatren är piggare och starkare än någonsin. Jag längtar tills vi kan sätta igång och träna igen. Detta året ska bli fantastiskt!
Personlighet
Ja, vad ska man säga om honom? Quatren är en smart kille med egna ideer och åsikter. Han är ambitiös, ärlig och orädd. Om det finns någon förening för hästars rättigheter så är Quatren med i styrelsen! Han vet precis vilka rättigheter han har och trampar man honom på tårna blir han förnärmad. Jag ser honom som en ängel, och har länge levt i den vanföreställningen om att han är en genombussig häst som aldrig skulle göra någonting. Nå, det är han nu inte. Han kan sina pennor och han drar dem gärna med människor som tillåter det. Han tycker inte om när människor han inte känner kommer och ställer krav på honom, då blir han förnärmad och tjurig. Min lillasyster ville han inte ta ett steg med, och Björne accepterade han men gjorde ganska mycket som han ville. Men han är en snäll häst, han busar inte mer än vad den som sitter på klarar.
Quatren är också väldigt nyfiken, han vill undersöka och pilla på alla konstiga saker han träffar på. Han är väldigt orädd, det enda som varit svårt för honom att acceptera är en sådan gräsklippare som man sitter i och kör. Den är det äckligaste han vet.
Quatren är inte en dominant häst, men han är ingen man sätter sig på. Man bossar inte bara runt honom hur som helst. Då tappar han lusten och gnistan. Han är en fantastisk häst som lär mig så otroligt mycket!
