Vart vi ska ta vägen är vi faktiskt inte riktigt säkra på. Det finns lite bete häromkring, men favoritalternativet är ju Skåne, fast vi behöver inte oroa oss om det på någon vecka eller så.
Hur som, vi ställde upp två små studshinder och sedan två galoppsprång och ett lite större hinder. Quatren var först ut.
Jag började med markarbete, ställning & böjning. Skritt-trav-halt-trav och mycket varvbyten. Så fick han galoppera lite i båda varven och så satte vi igång.
Studsen låg på kanske 40-50 cm och hindret bakom på 50. Avstånden stämde, kanske att de skulle varit lite större för att han skulle längt galoppen lite mer.
Han fick hoppa några gånger. Han är rolig för han tyker verkligen om att löshoppa. Jag tror att det mest beror på kraftfoderhinken som väntar vid hinderbanans slut, haha, men om det nu finns en så ypperlig motivering, varför inte använda den?
Han hoppade frivilligt och körde på själv men jag fick snopet nog springa med ändå för rackarhästen genade i hörnen... hmpf..
Höjde upp bakre hindret till 80 och det fick han hoppa tre gånger. Jäklar vad han har börjat hoppa föresten! Första gången jag löshoppade ville han inte ta sig över 70 (klarade 1,0 m med det var inte så snyggt) och nu kom han lite slött travande fram en gång och hoppade från stillastående. Jag kanske har hopphäst ändå ;)
Avslutade med ställning och böning.
Quatren fattade inte riktigt vitsen med att gå ut i hagen och var synnerligen förorättad när Uriel fick komma in och han fick stanna kvar.
Uriel fick bara skutta över cavaletti, han är ju fortfarande två år i en hel månad till och man ska inte gå för fort fram. Dessutom var det svårt att hitta rätt avstånd till sista hindret för honom. Så bommarna låg ner i studsen, och krysset var nog hela 30 cm på mitten. Men Uriel skötta sig ganska bra, även om han tyckte att de dära bommarna på marken var UFON först.
Han var inte jättevillig att galoppera över först, det krävdes lite övertalning. Men han fattade och körde på galopp ifrån första bommen. Duktig kille.
Jag längar till sommaren och jag längtar till Skåne.
Blekinge har sina fina sidor och det har varit så nyttigt att bo här.
/agnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar