Ni vet de här galna amerikanerna som börjar skrika, hoppa och gråta för att de får se sin favoritkändis?
Det är ungefär så jag känner mig nu. Jag är alldeles totalt lycklig, darrig i kroppen och har så mycket känslor i kroppen att jag bara vill skutta runt och vråla högt (ett moget beteende av en vuxen dam som snart ska fylla 21 va?)
Anledningen till detta då?!
Jag har världens finaste häst, världens mest fantastiska och underbara häst. Han lade sig ned för andra gången idag, och dessutom lyckades jag få kontakt med min sambo så han kunde föreviga det på grusiga mobilfiler. Det är de vackraste bilder jag någonsin sett.
Jag är så stolt över min häst som trots att både Björne och stallägaren kom ut och tittade och pratade (och jag som tappade träningsfokus.. Jag HATAR att träna när folk tittar på. Jag blir sjukt stressad av det!) så låg han lugnt kvar. Det finaste av allt var att han inte rullade sig, utan reste på sig när jag backat undan.
OUUHÄÄHHIIIII! Jag är så galet lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tur att det ligger en liten gul hund och flåsar på mig, annars hade jag varit på väg upp i rymden vid det här laget!
Här får ni de fantastiskt vackra bilderna:
Man säger ju tredje gången gilt, det här var andra. Jag kommer nog aldrig att tro på det här. Det är för fantastiskt för att vara sant!
//agnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar