Quatren var ju superengagerad och bjöd på en massa saker, rulla och småhopp som mer och mer börjar likna stegringar. Början på Spansk Skritt, men tro mig inget av det här är det skrytvarning på. Skulle det komma en NH-Nisse och titta på när vi tränar så skulle nissen bedömma oss som livsfarliga, galna och en häst utan respekt.
MEN det finns en anledning till att vi är var vi är. Jag var mer NH-nisse, jag jobbade med "Om du inte gör som jag vill så gör jag det otrevligt tills du gör det jag vill" och jag var vansinnigt dålig på det (NH behöver inte vara så, men det jag lärde mig var ganska hårt när jag tänker tillbaka på det). Quatren trivdes ungefär lika bra som en fisk på land och jag trivdes lika bra som en kolobri på antarktis.
Så, omsadling till klickerträning och POSITIV förstärkning. Beröm, beröm, BERÖM!!! Få hästen med dig, inte ifrån dig.
Det är en total omvändning från tidigare där jag, om hästen inte ville följa mig, drev bort honom. Så Quatren är fortfarande osäker i sin position gentemot mig, det märks. Det är en svår situation för mig att på ett icke drivande sätt visa vad som är ok och inte ok.
I början var jag väldigt osäker, hans osäkerhet och frustration över att inte riktigt veta vad situationen krävde gjorde att jag inte vågade lita på honom. Helt plötsligt hade jag en häst jag inte kände igen.
Nu förstår jag honom bättre, han är inte arg, men han blir lätt frustrerad om han inte gör rätt på en gång.
Vissa saker som han en dålig betigning med sig från tidigare träningssätt är otroligt svåra att genomföra. Det måste kännas rätt och jag måste jobba mycket för att få rätt energi i det.
Jag skulle gått en kurs för Rebecka från Horse-Vision i maj, men jag lämnade platsen. Rebecka är med största sannolikhet otroligt duktig, och länge ville jag inget hellre än att få plats på en kurs från henne. Men hon jobbar på ett annat sätt än vad vi gör nu. Att blanda in ett nytt träningssätt där vi är nu skulle stjälpa mer än hjälpa. Björne ska gå kursen med Uriel och jag ska titta på. På så sätt kan jag lära mig, analysera och välja ut det som passar mig och Quatren.
Dessutom får jag alltid prestationsångest på kurser, och det är INGET som min häst ska utsättas för. Inte nu. Jag har precis börjat lära mig att med äkthet uppskatta var vi är nu och jag tänker inte försätta det i riskzonen.
Målet är inte längre att vi ska kunna göra alla dessa ascoola trick, vi behöver inte vara bäst längre. Målet har blivit vägen dig. Målet har blivit vardagen jag har med min häst. De små stunderna vi leker tillsammans och utvecklas tillsammans. När jag öppnar mig för att lära känna min häst och fördomsfri lyssnar på vad han säger till mig. Det sker inte på mina villkor, det sker på VÅRA villkor, en självklarhet för vissa, men jag har jobbat länge med mig själv för att det ska bli så.
Ett exempel är stegring, jag kommer aldrig att kunna lära Quatren att stegra. Jag kommer aldrig att kunna tala om för honom att nu gör du det här. Det skulle leda till att han blev arg, tillbakadragen och vända och gå. (Det händer när jag blir för på honom under ett pass, han bara vänder och drar) Vill jag ha ett litet stegringshopp måste jag vänta på honom, försöka leka fram det kan jag alltid göra, men jag måste vänta på att han erbjuder beteendet. Jag får inte pusha honom åt någon riktning. Jag kan be om beteenden som han vet är önskvärda, men jag kan inte be om nya beteenden och genom min inverkan lära honom ett nytt.
Jag ska försöka få någon att filma ett arbetspass. Det är bra att kunna se på sig själv hur man jobbar.
Tänk, snart har vi härlig vår igen.. och SOMMAR!
/agnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar