En flyttad häck

Jag har en häst.
Hästen är grå/vit.
Det är en fin häst.

Idag var Q sådär härligt energisk, han stod och väntade vid grinden och hade svårt att vänta på att få komma in. Jag tror jag tänker låta mitt ego få en boost och iaf låtsas att det var för att han tycker om att jobba och inte för möjligheten att få mat.
Han är ju inte så ...hrm... snygg just nu (vacker är han alltid..) han har gula fläckar över större delen av kroppen, med någon goja som är misstänkt lik bajs. Jag tror inte han tycker om sin färg för han tar ju varenda chans att kamouflera sig.

Nåja, vi jobbar med lite inspiration från Franco Gorgis frihetsdressyr i klickerträningen.
Överglad häst som inte alls tyckte om att vi bara ägnade tio minuter åt det i början. När jag satte på honom tyglarna och traskade iväg mot pallen blev han uppriktigt tjurig och förnärmad.
Jag var utrustad med sidepull och spö. När jag hoppat upp insåg jag att jag inte skulle behöva spöet, så jag huttade iväg det när vi skrittade förbi dörren. Det är tur att jag har balans! Q var helt övertygad om att det var något livsfarligt som flög igenom luften, för han gjorde ett vackert språng framåt och satte av i galopp.
Det KAN ha varit så att han kände för att springa och tog sig vissa friheter... det är utan tvekan en möjlighet.

Att han hoppar och skuttar och har sina små piggelina stunder gör mig varm i hjärtat, det om något är ett tecken på att han mår bra i kroppen nu.
Var lite orolig eftersom han var väldigt ovillig och stel i vänster varv, fungerade bra i skritt efter ett tag, men i trav blev han giraff överböjde och skuttade runt i en odefinierbar gångart. Spännande att sitta på - men knappast önskvärt. Vi kom till rätta med det också, men jag måste hålla koll på det.

En sak som är BIG PROGRESS är att han kan flytta bakdelen i trav, egentligen vill jag ha det till en sluta (som fungerar bra i skritt nu) men det är fortfarande svårt med ställning och även en gnutta sidvärtes samtidigt, men det kommer. Egentligen ska ju slutan komma ur böjningen och inte böjningen ur slutan. Jag är dock vansinnigt nöjd över att han är flyttbar i sidorna efter bäckenlåsningen så jag skiter faktiskt i ställningen just nu, det faller på plats när det faller på plats. Nu ska han bara återupptäcka sin kropp och märka att det inte gör ont längre.

Jag hade världens härligaste kväll med min pålle helt enkelt. Uriel fick vila, men han fick ta sig en svängom i paddocken. Han är ganska duktig på att aktivera sig, men han verkar tycka att Quatren är en tråkfarbror som inte alls vill leka. Det slutade med att Uriel uttryckte vissa önskningar om att brottas med mig och Björne men vi var inte så sugna på just den typen av lek...


VI HAR FÅTT HINDER!!!!
I helgen ska det hoppas!!